Rostbiff av nöt sinnebilden av en underbar söndagsmiddag. Det är något magiskt med rostbiffen, en symbol för hög kvalitet och verkligen en av de mest värdefulla detaljerna när det kommer till nötkött. Den tillreds ofta som en hel bit och skärs sedan i tunnare skivor. I Sverige äter vi den ju gärna kall till en god potatissallad.
Rostbiff av nöt, är för mig, sinnebilden av en underbar söndagsmiddag. Jag ser framför mig en brittisk ”roast beef” med luftiga Yorkshirepuddingar eller den franska rostbiffen med det perfekt rosiga centret och massor av rotsaker som rostas i ugnen.
Det är något magiskt med rostbiffen, en symbol för hög kvalitet och verkligen en av de mest värdefulla detaljerna när det kommer till nötkött. Den tillreds ofta som en hel bit och skärs sedan i tunnare skivor. I Sverige äter vi den ju gärna kall till en god potatissallad.
När det kommer till tillagning av rostbiff, finns det en underbar variation mellan den engelska och franska versionen. Den engelska rostbiffen har ofta en lite hårdare stekyta, vilket ger en mer markerad karaktär och en härlig, liten röd kärna. Å andra sidan kännetecknas den franska rostbiffen av en försiktigare stekskorpa och en jämnare rosa färg. Det är som att smaka på två olika världar av köttsmak.
När jag förbereder rostbiff hemma brukar jag räkna med 100–125 gram kött per person. För den riktigt röda upplevelsen siktar jag på en innertemperatur på 50–55 grader, medan 60 grader ger mig det perfekta mediumstekta, rosa köttet. Dessutom har rostbiff en förmåga att passa utmärkt till fondue, raclette och asiatiska hot pots med kortare tillagningstid. Att grilla den är också ett fantastiskt alternativ, och självklart gör den sig lika bra som råbiff.